”Stressen av att vara alla till lags blir för stor och den enda man till slut inte lyssnar på är sig själv och på sin egen kropp.”  Niki Gunke Stangertz

”Låt maten tysta mun” är en monolog om ätstörningar av Niki Gunke Stangertz. Med djupt allvar och desperat komik dyker dramatikern ner i en familjs dysfunktion, självdestruktivitet och medberoende. Sätten i familjen att få kontroll över sig själv och fylla tomrummet ter sig olika, men grundar sig alla i ett missbruk, en sjukdom.

Flickan i pjäsen hittar sitt egna ”rum” i en ätstörning och lyckas skärma av sig genom att missbruka mat. Spegelbilden är hård, skoningslös och förvriden.

Till slut kapitulerar hon inför vetskapen om att det vare sig går att stänga av sina känslor eller ljuga för sig själv – ensam är inte stark. I ett skyltfönster möter hon för första gången sin blick på riktigt, blir nyfiken på sin egen person och därmed redo att hjälpa sig själv.

Pjäsen tar oss med på en resa från kaos och förvirrad nedbrytning till insikt och förståelse för ett symptomatiskt beteende.

I Unga Klaras tredje projektår under temat Uppfostran belyser vi begreppet ur ett samhällsperspektiv: Vad är omvärldens inbillade krav på oss? Hur formas vi som medborgare av samhället och den tid vi lever i? Hur kan vi se världen ur andra perspektiv?