Tillgänglighet - Så kan fler uppleva Om jag vetat hur trygghet känns
Här är några av de hjälpmedel och anpassningar som finns för dig som vill besöka oss och uppleva Om jag vetat hur trygghet känns.
← Nyheter Unga Klara lyfter ny talang: Möt debutdramatikern Maya Hultman
En vårdag 2022 fick Farnaz Arbabi ett mejl från 18-åriga Maya Hultman. Hon hade skrivit en pjäs som nu sätts upp på Unga Klara. Möt den unga debutanten som tar plats på Sveriges nationella scen i en intervju.
En vårdag i april 2022 fick Farnaz Arbabi ett mejl från 18-åriga Maya Hultman. Hon hade skrivit en riktigt intressant pjäs med teatralitet, humor och svärta. En pjäs som Unga Klara snart ville se iscensatt!
Spola fram till hösten 2025: mentorskapsprojektet Om jag vetat hur trygghet känns är i full gång och repeterar på Unga Klara. Med stöd av Gustav Deinoff, en av Unga Klaras två konstnärliga ledare, som regicoach får den unga debutanten Maya Hultman ta plats med sin nyskrivna pjäs. Mentorskapsprojekt är ett initiativ där regissörer och dramatiker får möjlighet att utveckla sin konstnärliga process tillsammans med ett professionellt team på teatern. Det är ett sätt att bredda perspektiven och få in nya människor i branschen.
Vi satte oss ner med Maya Hultman för att grotta ner oss i hennes konstnärskap. Vad vill hon med sin berättelse? Hur nervös är man när man ska sätta upp sin första pjäs, och göra det på Sveriges nationella scen för barn och unga? Och hur börjar man ens skriva ett manus? Om man aldrig gjort det innan? Vi snackar om det!
Om jag vetat hur trygghet känns är en pjäs baserad på verkliga händelser ur dramatikerns eget liv. Vid de första manusläsningarna tillsammans med skådespelarna berättar Maya att hon fått frågor som: ”Herregud, har det här verkligen hänt på riktigt?”, ”Sa de verkligen så där?” eller ”Var det verkligen mamman som sa så, och inte barnet?”.
– Det är den reaktionen jag vill väcka, berättar Maya. Det känns ju osannolikt för många, men alla situationer vi får ta del av i pjäsen har hänt mig på riktigt.
Hur mycket likhet finns det mellan karaktären Maya och den verkliga Maya?
– Hmm, karaktären Maya är kanske modigare än mig. Jag var väldigt osäker som tonåring och vågade absolut inte säga ifrån när jag upplevde diskriminering. Och jag vågade definitivt inte driva med folk på det sättet som jag gör i pjäsen. Mycket av den här känsligheten som finns i karaktären Maya är ju tagen från mig, men hur hon sedan väljer att hantera jobbiga situationer – där är hon mycket modigare.
Maya berättar att skrivandet är en sorts bearbetning för henne. Där kan hon välja hur en situation ska utspela sig. Hon kan ge igen, hämnas, ge svar på tal. Det är helande att få stå upp för sig själv på det sättet.
– Ibland kommer jag på i efterhand att ”fan, det där borde jag ha sagt” som svar på någon kommentar jag fått. Då kan karaktären Maya få säga det istället.
Med debutpjäsen Om jag vetat hur trygghet känns vill Maya stärka andra ungas självförtroende. Det är genom att stärka sig själv som hon hoppas kunna hjälpa andra.
– Jag vill att folk ska känna sig representerade. Men lika viktigt är det att ingjuta självförtroende, i mig själv och i andra. Jag hoppas att andra tonåringar som kanske också är osäkra och inte vågar stå upp för sig själva, kan känna sig stärkta i att jag vågar dela min berättelse.
Precis som Maya var Farnaz Arbabi också 18 år när hon skrev och regisserade sin första pjäs. Ett DIY-projekt i lånade lokaler på en ungdomsgård.
– På premiären var jag så nervös att jag släckte lampan när jag skulle ta emot applådtacket.
Samtidigt minns Farnaz känslan av att vara ett steg närmare sig själv. Det som varit en dröm var nu på riktigt: hon hade skrivit och regisserat sin första pjäs. Unga Klaras mentorskapsprojekt är till för just detta: att unga aspirerande scenkonstnärer ska prova sina vingar under stöttning och uppbackning av Unga Klaras konstnärliga ledare. Talang är inget man kan lära sig, men genom erfarenhet lär man sig hantverket.
– Vi tror på learning by doing! säger Farnaz.
För Maya är det roligaste med mentorskapsprojektet att hon inte har några ramar.
– Jag har inte jobbat med det här tidigare, så ingen har tvingat in mig i något fack: ”Så här ska man skriva, så här ska man regissera.” Det är skönt. Jag vill nog inte heller ha några ramar på vad som är bra konst och inte. Det är befriande.
Samtidigt är det läskigt att få sätta upp sin första pjäs på det här sättet.
– Det är också läskigt att pjäsen är allas nu. Allt från skådespelarna till publiken. Men det är värt det.
Och när vi frågar Maya hur man ska gå tillväga för att skriva sin egen pjäs svarar hon snabbt:
– Börja bara. Tänk inte på titel. Tänk inte på form. Tänk inte på att du måste dela det med någon. Släpp pressen. Släpp slutprodukten. Vad vill du berätta? Fokusera på det och ta det därifrån.
Maya Hultmans pjäs Om jag vetat hur trygghet känns är ett mentorskapsprojekt på Unga Klara och har urpremiär 14 november. Biljetter hittar du på vår hemsida.
Publicerades 27-10-2025
Mycket av den här känsligheten som finns i karaktären Maya är ju tagen från mig
Maya Hultman
Vi tror på learning by doing!
Farnaz Arbabi
Jag vill nog inte heller ha några ramar på vad som är bra konst och inte.
Maya Hultman