SVT Kulturnyheternas recensent Anna Hedelius hyllar De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och tycker att regissören Farnaz Arbabi lyckats iscensätta en science fiction-dystopi om nationalism, extremism och rädsla. En mörk historia som slutar med ljust hopp. Hon säger vidare: "Det kräver ju verkligen sin kvinna att dramatisera den (Anyurus roman), som tur är har vi ju här en sådan kvinna - Farnaz Arbabi. Hon manövrerar skickligt det här materialet och har gjort en väldigt effektiv berättelse.”

Se hela inslaget här, fem minuter in i programmet.

Jenny Teleman från SR P1 Kulturnytt tycker att man har gjort något väldigt fiffigt. "En present till ungdomarna", kallar hon det. Hon uppskattar särskilt scenrummet:  "Nästan hela den långa första akten utspelar sig i den där seriebutiken. Den är oerhört fint och detaljerat uppbyggd, med fanzines, kartonger, dåliga provokativa konstböcker, intressant politisk konst, nytt och gammalt i en enda röra, i ett litet rum man tror på. Ett skräptempel. En jättefin ram till korta täta små scener gör just det som romanen gör, vrider på provokatörer, terrorister, aktivister och svennar och låter dem tala. Det är svart som kol, men låter också alla vara roliga, begripliga. Lyssna gärna på Kulturnytt här.

Aftonbladets recensent Amelie Björck uppskattar framför allt scenrummet i andra akten. "Det är storslaget hur scenrummet vidgas och terrorns verkningar får ta bombastiska uttryck i form av projektioner, snurrande dervischdans och en upprepad utfodring med infernaliska skinkmackor." Läs här.

Under rubriken "Värme och närvaro när Arbabi tolkar Anyuru på Unga Klara" skriver Dagens Nyheters recensent Maina Arvas bland annat:  "En stark värme och närvaro växer i ensemblen under kvällens gång, kontaktviljan och samtalslusten går nästan att ta på."

Och vidare: "Rollen som berättaren/författaren har gjorts om till kvinna och spelas innerligt och allvarligt av Astrid Kakuli. Bashkim Neziraj gör hennes man lätt även när han tyngs, det är han som påpekar för deras dotter att de ”är en kärleksdikt”. Deras tro ställs mot tomheten, som i andra akten manifesteras i scenrummets tömda grå intighet, med oroande glipor i fonden." Läs här.

Scenkonstkritikern Jenny Aschenbrenner skriver i Svenska Dagbladet under rubriken "Vasst och rappt om hur demokratin slås sönder":
"Farnaz Arbabi har både dramatiserat och regisserat texten och hon har plockat fram det sakliga ur Anyurus lyriska och gåtfulla roman. Gjort den tydlig och till något eget, även om intrigen är densamma, liksom människorna, miljön och den isande kontentan: någon gång ganska snart, i en av de möjliga framtider som vi lägger grunden till nu, kan Sverige se ut så här." Läs här.

Arbetarens kritiker Josephine Askegård är positiv till uppsättningens aktualitet och ser också att det finns inslag av glädje och humor: "Också en vänlig humoristisk ton får plats, med underbara insatser av enskilda skådespelare som var och en har sina stunder i denna verkligt tillgängliga och förstås angelägna föreställning." Läs här.

Birgitta Komaki från Kulturbloggen uppskattar ensemblespelet och skriver "Ensemblen är lysande med tätt samspel". Birgitta nämner också vissa scener särskilt i sin text: "Föreställningen innehåller många fina scener. Dervischdansen är fantastisk, pappan som säger till dottern ”Vi är en kärleksdikt”. Rädslan för medborgarkontrakt." Läs här.