2020-06-03: Unga Klaras föreställning De jag egentligen är från 2011 filmas just nu, med planerad premiär på Unga Klara On Demand i sommar. De jag egentligen är är skriven av Erik Uddenberg och regisseras av Gustav Deinoff, en av Unga Klaras två konstnärliga ledare. Föreställningen riktar sig till mellanstadiet och handlar om identitet – vilka vi är och vilka vi vill vara.
I helgen startade filminspelningen av Unga Klaras föreställning De jag egentligen är, av Erik Uddenberg, i regi av Gustav Deinoff från 2011. Filmare är Shazi Özdemir. Texten är byggd kring berättelser om de karaktärer från böcker, film, serier och verklighet som vi ibland fantiserat att vi är och handlar om alla dem vi också kan vara när vi verkligen är oss själva. Föreställningen riktar sig till unga 9-12 år och uppåt. Filmpremiär blir det på Unga Klara On Demand i sommar. Mer info kommer!
”För mig är det skönt att bara kunna tänka allt. Sen, när jag har tänkt allt, då kan jag liksom säga, på riktigt, att nu vet jag vad som är rätt. Med tankarna kan jag flyga. Jag kan flyga vart jag vill.”
Medverkande skådespelare i filmen: Parwin Hoseinia, Klas Lagerlund, Rita Lemivaara, Nina Rashid, Yarien Rodriguez, Victor Ström, Kitty Chan, Bashkim Neziraj, Lancelot Ncube, David Arnesen samt en mängd statister.
Dramatiker: Erik Uddenberg Regissör: Gustav Deinoff Filmare: Shazi Özdemir B-Foto: Joel Brunskog Ljud: Manne Kjellander Inspelningsledare: Klara Gattbro Scripta: Naomi Solomon Kostymdesign: Elin Hallberg Tekniker: Torbjörn Gjers Kostymteknik och rekvisita: Camilla Frick Isberg Matansvarig: Eduardo Flores Fikaansvarig: Rebecka Ivarsson Teknisk chef och turnéledare: Kristian Nielsen Marknad och kommunikation: Christina Molander Teaterpedagog och skolkontakt: Julian Vigil Producent: Katta Pålsson.
Läs mer om De jag egentligen är här.
Medalj till Unga Klara för kvalitet, mod, fantasi och lekfullhet!
Margareta Sörenson, Expressen, 2011
Det är en lekfull text med tankesprång för en manlig och en kvinnlig skådespelare som minns, låtsas och drömmer om alla de egentligen är. De testar roller, känslor och hemliga önskningar; gestaltar tankar och situationer.
Karin Helander, SvD, 2011