Laina och fåglarna

Gästspel från Scenkonst Sörmland

10 maj  kl 19.00
11 maj kl 19.00

Susanna Alakoski – dramatiker
Michaela Granit – dramaturg
Michaela Granit – regi, koncept & bearbetning
Karin Lind – scenografi & kostym
William Wenner – ljusdesign
Jukka Rintamäki – musik, arrangemang & ljuddesign
Linda Sandberg- maskör
Elias Lindén & Michaela Granit – filmprojektioner
Elias Lindén – program/pressfoto & film
Emelie Smeds – regiassistent
Simon Granit Ossoinak – rörelseinstruktör
Anna Hammar – rekvisita, turnéledare, tekniker
Johanna Lovén – sömmerska, tekniker
Christina Öqvist – skräddare
Roger Mikander – tekniker film, ljud & ljus
Karin Eklind – inspelningskoordinator röst/film
Lucas Wallenberg – assistent filmprojektion
Irene Ala-Jukuri – dansinstruktör, polka
George Mosadoshi – dansinstruktör, baki & hasoda
Mirel Mriki – dansinstruktör, baki & hasoda
Liljedal Communication AB – grafisk form
Stafanie Anderssson – omslagsfoto
Lisa Lach – marknad & kommunikation
Anders Westbom – teknisk chef
Magnus Byström – producent
Maria Weisby – konstnärlig ledare & scenkonstchef

 

Medverkande: 
Ingela Schale Berghagen, Zardasht Rad, 
Sylvia Rauan, Timo Nieminen, Mina Azarian och 
Sannamari Patjas.

Sånger sjungna av: Darya Pakarinen, Mona Mur, Abdou Cissokho,Timo Nieminen, Sannamari Patjas och Zardasht Rad.

Föreställningens längd: 2 tim och 20 minuter inklusive paus

Laina och fåglarna av Susanna Alakoski i regi, koncept och bearbetning av Michaela Granit.

Denna hyperaktuella föreställning kommenterar smärtsamt, humoristiskt tiden vi lever i – måste ses!

”För tjugo år sedan fick personalen i klädaffärerna sätta prislappar på bikini. Nu sätter de bikinis på prislapparna. But well… oavsett världsläge, tid, vi drömmer, glömmer… och nu när rovfåglarna hackar på jorden och stränderna täckta av blodiga lakan… Åh, hur kunde vi, jag Tolir vikingasonen, vara så blind, under så många år…12,14,16,19,19 hundratalet? ”

Föreställningen är ett sceniskt verk där flera historier korsar varandra – människan i ständig rörelse, förflyttning – platsen är tillfällighet.

Invandringen till Sverige har pågått i tusen år, säger Laina som forskar. Tara från Saddam Husseins Irak vill föra berättelsen tillbaka till mamma, som vid varje räd spelade dockteater för barnen. Tyska Belinda flyr andra världskriget, lever ett långt liv som hembiträde i Sverige, samtidigt återvänder hårfrisören Gustavo till Italien efter fyrtio år i Sverige.
Genom Lainas universum kryper världen in under huden, in i den nära familjeberättelsen om den sverigefinska familjen, med systrarna Laina och Linda, barnen Alba och Rick. Åsikter går isär, splittrar. Pappa Risto kämpar med att hålla ihop världens minsta släkt i Sverige.
Den 1000 åriga vandraren Tolir är dömd av Oden att skapa fred på jorden. Det är något fel på världshistorien, säger han, gränserna för rikena är som jojo-bantning, växlar i omfång allt efter den senaste byxlinningen och undrar om det var bättre förr.

Vem vet?
Martallen vet att minnas.
Det är rusningstid på den här planeten vi bor på.
Vi måste hjälpas åt nu om människan ska beviljas fortsatt ansvarsfrihet.

 

Utdrag från pressklipp

”Sällan har jag sett en så här lyrisk, renande och samtidigt så skrämmande aktuell pjäs som Laina och fåglarna som för tillfället gästar Esbo stadsteater från Sverige.”

”I berättelsen möts simultant världens flyktingar såsom finländare och irakier. Pjäsen är dokumentär men den rör sig som en mytiskt svängande och böljande berättelse om dem i tiden. Där omständigheterna kastade dem ut från deras egna verkligheter”.
Kirsikka Moring, kritiker fyrtio år Helsingin Sanomat.

  ”Gripande, vackert, poetiskt… Som en röd tråd går gestalten Tolir, som dömts av Oden att vandra tills det blir fred på jorden. Denne odödlige viking har i tusen år försökt att mäkla fred. Zardasht Rad spelar denna figur som sätter dagens migration och krig i ett historiskt perspektiv som får publiken att vrida sig av skratt – och tänka efter.”
Catarina Nitz, Eskilstuna-Kuriren

 

Translate