Babydrama

Regi: Suzanne Osten

Världens första teaterpjäs riktad till barn 6-12 mån. Forskning visar att förmågan att förstå och uppfatta sammanhang finns mycket tidigt hos oss. Redan som nyfödda söker vi kontakt med vår omgivning. Babydrama är en pjäs som berättar om den resa varje litet barn varit med om och befinner sig mitt i. Från befruktningen, genom tiden i magen och födelsen, till mötet med föräldrarna och sin egen vilja. Den bär samtidigt på ett ljust budskap till den unga publiken: välkommen till livet!

Vårt behov av teater – Suzanne Osten om Babydrama
”När vi talar om «breddad rekrytering» av teaterpubliken måste vi kanske också ställa oss grundfrågan: när börjar behovet av teater, och förmågan att använda sig av den? Om svaret på den frågan är «mycket tidigt», eller rent av «från födseln», har kulturpolitiken fattat sina beslut på fel grunder.

Jag har valt att arbeta för barn med teater sedan 1967 och har många gånger varit tvungen att bekämpa vad jag kallar samhällets «barnrasism »,en inställning som ofta haft att göra med språket: «barn förstår inte den här pjäsen » eller «de har inte fattat det här, det är för avancerat språk», är invändningar som följt den konstnärliga teatern för barn.

I boken På kroppen och på skriket, av spädbarnsanalytikern Caroline Eliacheff, beskrivs läkande samtal med traumatiserade spädbarn från tre månaders ålder. Barnet möter i vårdarens famn en annan vuxen som formulerar sanningen – och läkning sker.

Kan en spädbarnsanalytiker tala med känsla, kropp och inlevelse till ett tremånaders barn, borde teatern kunna göra detsamma.

Som regissör är jag alltid inne på ett vidgat begrepp av ordet «förståelse ». Mäter vi ord och testar vad barn kan återge från en pjäs eller en film kan alla vuxna kritiker få rätt. Men den sinnliga erfarenheten av orden, gesten och känslan bildar en helhet. Och varför skulle vi inte tilltro våra små barn att se teater, när vi tilltror dem att vandra genom staden: galleriorna, varuhusen och att se filmer, TV, spel, serier och barnbilder.

Den moderna spädbarnsforskningen omfattar nya kunskaper om hur barnet via ansiktet, rösten, kroppen och känslorna lär sig sin väg till mänsklighet. Teatern är som gjord för detta spel med ansikte, känsla och röst. Men då måste teaterns hantverkare också få tillfälle att forska lite djupare i sitt arbete. I den här föreställningen arbetar jag och mina medarbetare med alla teaterns grundfrågor:

  • Dramaturgi, text och ämne
  • Scenografi, rum och ljus
  • Publikplacering och förflyttningar
  • Skådespeleri, spelstil och rörelsespråk
  • Musik, tonalitet och rytm
  • Skillnaden mellan ett vardagligt möte och ett teatralt, föreställande
  • Frågan om äkthet och förställning
  • Skillnaden mellan främmande språk och vårt eget
  • Humor

Har babyn humor, kan man fråga sig. Men den som har hört fem spädbarn skratta åt en ordlek vi har i föreställningen har skakats om i grunden. I arbetet har vi haft stor hjälp av möten med barnläkare och barnanalytiker. Teater behöver samarbeta med forskare. Men ibland svarar vetenskapen precis som affektforskaren Marianne Sonnby Borgström svarade mig på frågan «kan jag arbeta med spädbarnsmask för barnen?»»:

– Det vet jag inte, det vet bara teatern.

Maskmakaren My Walther, jag och ensemblen testar nu sex spädbarnsmasker. Teatern undersöker sin publik som den alltid gjort: Vad funkar? Vad roar? Vad skrämmer? Vad råkar ut? Vad betyder? Jag hoppas vårt Babydrama kan bidra med viktiga insikter. Ofta har jag använt mitt teaterarbete för att undersöka världen. Hur idigt vill vi se teater?»» är min fråga denna gång. Och vilken sorts teater? Vår födsel och vår ankomst till de föräldrar vi fått är ett drama, vårt unika drama. De gamla grekerna talade om öde. Analytikern Ronald D Laing i sin kontroversiella bok Upplevelsens röst inspirerar att se på födelsen som ett stort tema i vårt liv, skildrat bland annat i berättelsen om Moses i vassen.

Att spela teater för barn under ett års ålder med sex skådespelare, nyskriven pjäs, nykomponerad musik, ett stort scenrum med ljus och med dramaturgen på plats i text och arbete, är ett påstående som väcker anspråk. Kanske ironi och kanske förundran. Men som den franska barnläkaren Franoise Dolto, känd för att tala med barn om deras inre liv, sa:

«Jag tycker inte särskilt mycket om barn. Jag gör bara ingen skillnad på längden på människor ».*
*Citerat ur minnet
Suzanne Osten, regissör

Medverkande på scen: Malin Cederbladh, Danilo Bejarano, Clara Norman, Stephen Rappaport, Claire Wikholm, Torbjörn Svedberg

Text: Ann-Sofie Bárány
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Musik: Johan Petri
Ljus: Nisse Ericsson
Mask: Carina Saxenberg

Foto Lesley Leslie-Spinks

Suzanne Osten har publicerat en forskningsrapport om Babydrama -en konstnärligt forskningsrapport på Dramatiska Institutet 2009.

En översättning av forskningsrapporten finns att ladda ner här:

Babydrama Suzanne Osten eng 2013

Translate