Hej hösten!

Publicerat den 24 augusti 2016.

En solig sommar går mot spännande scenhöst och såklart är vi redan igång på Unga Klara. Fortare än vi anar kommer två stora produktioner ha premiär hos oss – Forever Alone 16 september och Allt du önskar 14 oktober. och där emellan Unga Klara salong, gästspel och andra av våra föreställningar som spelar på olika håll.

Vi startade som vanligt med en härlig uppstartsdag på Kristinehovs malmgård och dök djupt ner i teaterns visioner och begreppet barnperspektiv. Att göra det senare innebar att vi alla fick göra övningar där vi var 7 år och 11 år. Vi mindes, rörde oss, såg världen och försökte förstå hur vi tänkte då vi gick på mellanstadiet. För det är barnen i åk F-6 vi ska möta i höst.

Foto 2016-08-17 14 59 36Foto 2016-08-17 12 07 55

Förra veckan höll vi ett frukostseminarium för alla lärare som har bokat in Forever Alone till sin klass. och med oss hade vi Lisbeth Pipping som höll en mycket gripande föreläsning om mobbning. Med utgångspunkt från sin egen skolgång som mobbad tog hon oss med på en känslosam inblick i skolans värld när den inte förmår att våga stoppa mobbning. Att huvudansvaret ligger på skolans personal att bara sätta regler DIREKT kring vad elever får eller inte får göra mot varandra. Hur vi ska behandla varandra med respekt. Hur vi inte kan tycka om alla människor, hur vi kan irritera oss men vad vi absolut inte och under inga omständigheter får säga eller göra mot någon. Det ska bara vara noll tolerans!

”Jag tror att det är viktigt att prata om att känslorna att inte tycka om finns där. Men det betyder inte att man får stänga ute eller frysa ut nån.” (Lisbeth)

En del barn vill vara själva. Men det är något helt annat än ofrivillig ensamhet, när du inte får vara med. I teckenspråk finns det två tecken för ensamhet. Det ena är att du är ensam och isolerad och inte har någon runt dig. Sedan finns det ett tecken för ”själv”. Det vill barn vara. Vi vuxna måste se skillnad på det där självvalda och att någon blir lämnad i ensamhet. Lisbeth Pipping menar att barn aldrig väljer att vara ensamma.

”Jag har varit den där ensamma tjejen som hade gömt mig men som ingen letade efter”

Foto 2016-08-15 11 44 34

Hur stoppar vi mobbning? Lisbeth berättar om Simon 10 år som har gett henne två konkreta förslag (det andra har hon presenterat för Jan Björklund):

1. ”Man stoppar mobbning om man pratar med barnen tre gånger per dag. En gång på morgonen när man kommer till skolan, en gång när man går ut på långrasten och en gång innan man går hem från skolan. Så att man ALLTID påminner barn om att mobbning är fel.”

2. Simon har ritat en ruta. ”Det ska finnas en mobbningsruta mitt på skolgården, det ska stå mobbningsruta i den och man får bara mobba innanför rutan.”

Simon säger alltså det som hela det förebyggande arbetet mot mobbning handlar om: Jobba hela tiden. Och gör det synligt. Det är ett heltidsarbete som aldrig får stanna av. Vi kan inte bara ha en temadag (men det kan komma en teater och röra runt lite). Och sedan är det ett ständigt pågående arbete. När vi hör den där sucken, ser den där stolen flyttas, då måste vi ta i det. Medicinen mot mobbning handlar om vuxna som lär barn att olikhet inte är läskigt.

Lisbeth berättar vidare om ett föräldramöte där några lärare inledde med att skriva upp alla könsord och kränkande ord som förekommer i skolan, på tavlan. Det tog lång tid och sedan fick föräldrarnma läsa upp orden högt varpå en pappa räcker upp handen och säger ”nu räcker det”. ”Nej”, sa lärarna. ”Vi vill läsa klart alla orden för de här orden rör sig i våra korridorer och vi behöver eran hjälp för att få era barn att sluta använda de här orden. Utan er går det inte.”

Noll tolerans. Mot kränkande ord.

Det finns inga vinnare i mobbning. Den grupp vi talar minst om är den tysta gruppen. Utan publik blir det ingen mobbning och därför är just denna grupp så oerhört viktig att jobba med. För alla är förlorare i mobbning. Det kommer att påverka barn att de bara tittat på. De är också de, som vuxna, som mår sämst. Som visste att de kunde gjort skillnad.

Foto 2016-08-15 11 31 17

Lisbeth Pipping har bl a gett ut följande böcker: Kärlek och stålull, Hjälp, mitt barn är mobbat, Familjehemsboken, Jag mobbar inte.

 


Vår andra stora premiär på Unga Klara i höst har haft kollationering. ”Allt du önskar” har premiär 14 oktober och kickade igång hösten med danceokee, popcorn, sockervadd och filosofiska samtal. Och det blir en tekniskt avancerad föreställning i hästväg!! Teknikern som kommer att köra föreställningarna konstaterar krasst att ””detta kommer att vara den svåraste föreställningen att köra nånsin ever, det finns inget liknande”.

Foto 2016-08-15 14 20 10 Foto 2016-08-15 15 09 15

Motion captureteknik, 3D, livefilm, musik/ljud. Och så ett manus förstås. Av Talajeh Nasiri. Som handlar om våra drömmar. Var kommer de ifrån? Vad är det vi tror att vi ”vill ha”? Att inte begränsa sig utan låta alla önskningar bara strömma igenom en – våra renaste, härligaste drömmar och vad det är som hindrar dem. Pjäsen ska, tillsammans med de 7 medverkande 11-åringarna vid varje föreställning, utforska vad vi vill innerst inne. Vad händer om te x vårt konsumtionsdriv, begär och starka drömmar kan användas till att förändra världen?


Guldpjucksen. Vem vill inte ha ett par såna..? (Från Forever Alone)

Foto 2016-08-19 13 02 08


Mera föreläsning. Johanna Sjöberg från Linköpings universitet har forskat kring barn och konsumtion. Nu var det dags för teamet kring ”Allt du önskar” att förkovra sig med tanke på den pjäsens tematik. Tyvärr nedslående fakta kring hur barn matas med budskap som styr in dem i oerhört snäva områden om hur de ”är” och vad de måste ha”. Ta bara en titt på bilden nedan. Sakerna i övre halvan är leksaker som följer med som extra present i tidningar som tydligt riktas till flickor i åldern 4-9 år. Saker att göra sig fin med, glittriga saker, smycken, kammar, make-up. I nedre halvan till ser vi sakerna som kommer i tidningar riktade till pojkar. Saker som går att konstruera något av, leka med, använda till något.

Foto 2016-08-24 15 38 50

Genom t ex tävlingar av typen ”skriv vilken sorts prinsessa du vill vara och skicka in” får tidningarna reda på mer om konsumenten, dvs barnet. Producenten skapar läsaren, läsaren skapar konsumenten (åt producenten). I tidningarna planteras varumärken, typer för barn att fortsätta leka med, klä ut sig till och föra vidare till andra barn. Med en figur kommer ett helt kit med saker och tillbehör som också ”måste” köpas. Budskapet till både pojkar och flickor är strikt heteronormativt. Flickornas värld är drömsk, magisk, prinsessig (starkt kopplad till prins), vänskap. Pojkarnas värld mer aktiv, kopplad till maskiner, robotar, mer spänning, rymden, konstruktion. Det finns ingenting att läsa om samhällsengagemang, politik, idrott eller kultur. Barn kan inte värja sig mot den sortens reklam och ekorrhjulet fortsätter. Ta en titt på frågorna nedan:

  • Vad får det för konsekvenser att flickigheten som representeras och tilltalas är så snäv?
  • Hur ska flickor börja drömma om politik, idrott, kultur, samhällsengagemang och vetenskap?
  • Vad förlorar barn på att pojkar att de inte bjuds in till sinnliga och relationsskapande världar?
  • Vad säger det om att barn, att produkter till dem ser ut såhär?

Pjäsen ”Allt du önskar” behövs. Det dags att lyfta de här frågorna på allvar. Vem är det som vill allt det här med oss?


Från det ena till det andra. En trevlig sak vi har på Unga Klara är våra FREDAGSFRUKOSTAR!! Ett gäng ihopsatta från varje team turas om att bulla upp med härligheter och så äter vi frukost tillsammans och FÅR INTE PRATA JOBB! Denna äppelpaj gick inte av för hackor. Den gick bara åt.

Foto 2016-08-19 10 23 41

Ni vet väl att vi finns på Snapchat? Följ oss!

Foto 2016-08-19 15 16 40

 

 

Translate