Vi förbereder och processar..

Publicerat den 10 september 2015. Föreställningen Vitsvit

Vitsvit repeterar för fullt, vi träffar referensgrupper och föreläsare. Sedan repstart har vi redan träffat klasser från sex olika skolor, de flesta från åk 9. Eleverna svarar väldigt bra på föreställningen i sin nuvarande fas. Trots att det är ett diktverk med allt vad det innebär av upphöjt språk, återkommande form och att ingen av skådespelarna ”är huvudpersonen”. De uppfattar känslorna, vad som berättas och vad det handlar om. Och många känner givetvis igen sig. En del med liknande erfarenheter, andra i en mer allmänmänsklig känsla av att vi alla är migranter, ständigt påväg i anpassning och enormt påverkade av platsen där vi bor. Våra föräldrars förväntningar och förmaningar – en trång tröja som förr eller senare måste tas av.

Igår hade vi besök av Farzaneh Moinian, forskare och universitetslektor i pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Hon har skrivit avhandlingar om barndom och migration och presenterade sina forskningsresultat för oss. Hon inledde sin föreläsning med dessa frågeställningar:

Vem är jag? Vilka är vi?
Vem är jag inte? Vilka är vi inte?
Vem är jag för Andra? Vilka är vi för Andra?
Vem är jag inte för Andra? Vilka är vi inte för Andra?
Vem är jag i den här situationen? Vilka är vi i den här situationen?

En föreläsning om identitet som barn till migranter: Hur samhället vill definiera en – genom andra blir vi till. Vi ”är” alltså inte det eller det. Identiteten byggs upp utifrån och i var och en ryms en pågående konflikt oavsett ursprung. Vi förhåller oss, bygger upp strategier – migrationen slutar aldrig. Och hur påverkar medias rapportering av platsen vi kommer ifrån? Vad händer då med vår identitet?

Samhället vill definiera er.
Men vilka är NI?

Föreläsningen avslutades med diskussion kring hur pass viktig ”igenkänningen” är. Å ena sidan, om ”Vitsvit” blir något allmänmänskligt och igenkännbart, mister det kanske sin udd och kan bagatelliseras eller förenklas. I och med att verket är en specifik historia som faktiskt inte vem som helst kan känna igen sig i så kanske den å andra sidan gör att den kan träffa djupare i mottagarens tolkning. Att utgå från just Athena Farrokzahds berättelse om krig, revolution, brutalitet och migration gör verket mer slående.

 

Translate